Vite för vanvård av 14 katter och tre hästar

En äldre djurägare i Tingsryds kommuns hotas av vite på sammanlagt 18 000 kronor för misskötsel och vanvård av djur.

Länsstyrelsen har beslutat om vitesföreläggande för att djurägaren inte tar hand om sina 14 katter och tre hästar.
Länsveterinären kräver att antalet katter minskas och att resterande sköts ordentligt genom att bland annat kattlådor hålls rena. Katterna får också för lite mat.

Det tre hästarna är i behov av verkning och en av dem bedömdes vara tunn i hullet. Dessutom fanns risk att hästarna skadas på grund av taggtråd runt hagen och utstickande spikar och vassa plåtkanter i ligghallen.
Vissa av påtalade bristerna ska åtgärdas omgående, andra inom två veckor respektive en månad. Annars utdöms vitesbelopp på sammantaget 18 000 konor.

Källa: smp.se

Gräver ner nyfödda kattungar levande, får ändå ha 9 katter

När länsstyrelsen besökte en mans bostad i Perstorp första gången 2009 såg de elva katter där flertalet var magra och sjuka, och myndigheten omhändertog fem av dem. Några veckor senare kom myndigheten på en ny kontroll och då uppgav mannen att han hade omkring 40 katter och att han inte tog dem till veterinären för vård. Denna gång omhändertogs sju katter.

Mannen förelades därefter att inte ha mer än nio vuxna katter och ta dem till veterinär vid tecken på sjukdom eller skada. När länsstyrelsen gjorde en ny kontroll under hösten såg de dock 20 katter. Mannen visade en låda med mediciner han brukade behandla sina katter med och berättade att hans katter inte var kastrerade. I stället brukade han avliva nyfödda kattungar genom att lägga dem levande i en plastpåse och gräva ner dem.

Enligt djurskyddsmyndighetens föreskrifter krävs tillstånd för att ha mer än nio vuxna katter, och ett sådant har mannen inte sökt. Länsstyrelsen är också mycket kritiskt till mannens sätt att avliva kattungarna, det anses vara förenat med ett stort lidande för kattungarna.

"Det är oacceptabelt att använda denna metod för att hålla nere antalet katter", fastslår myndigheten.

Länsstyrelsen har förbjudit mannen att ha mer än nio vuxna katter. Har han fler när myndigheten kontrollerar adressen nästa gång tvingas han betala 1 000 kronor per överskridande katt. Mannen föreläggs också se till att hans katter inte förökar sig okontrollerat, att sjuka katter behandlas av veterinär samt att inte avliva katter med otillåtna metoder.

http://hd.se/skane/2010/12/22/man-far-kattforbud/?from=rss

Djurhållare med tidigare känt dålig djurhållning har dödat djur på ett sadistiskt sätt

Hästar som inte blivit rengjorda på mycket lång tid, instängda utsvultna älgar, en flådd hund och strypta katter var bara några av de makabra syner som mötte djurskyddshandläggarna på en gård i Sundsvall.

Foto: Länsstyrelsen Sundsvall

Ett blodspår syns i snön. Det kommer från en hund som avlivats med en bultpistol. Hundens hud är flådd, men dess svans har dock sparats. För att användas som sopborste.

Det var makabra scener som mötte djurskyddspersonalen från Länsstyrelsen i Sundsvall när de kom på inspektion till en gård i trakten.

– Vi gjorde en så kallad oanmäld kontroll, med anledning av tidigare brister i djurhållningen på gården, säger djurskyddshandläggaren Pernilla Stamm till Dagbladet. Det oanmälda besöket gjordes den 9 december.

– Vi mötte syner som vi inte räknat med.

På ett loft låg fem stelfrusna katter uppradade på takbjälkarna.

Bredvid de döda katterna, på en annan bjälke, hängde en snara ned från en slaktkrok. Polisen ska nu undersöka om katterna, som enligt länsstyrelsen hade ”märken runt halsen”, snarats till döds i den.

I ett annat skjul hittades två utsvultna älgar instängda. Gårdens ägare uppgav för djurskyddspersonalen att han hittat dem två veckor före midsommar. Älgarna var i så dåligt skick att de avlivades på plats.

– Gårdsägaren gillade inte att de sköts, säger Pernilla Stamm till Dagbladet.

Polisen ska nu utreda om den man i 70-årsåldern som äger gården kan ställas till ansvar för djurplågeri.

– Det är upp till polisen att avgöra om brott begåtts. Straffet för djurplågeri är böter eller fängelse i högst två år – men det slutar oftast med böter, säger Pernilla Stamm till Dagbladet.

Länsstyrelsen ska också pröva om 70-åringen ska få djurförbud.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8298693.ab

Jägare frias från grovt jaktbrott på lodjur

En jägare från Edsbyn frias från grovt jaktbrott av Hudiksvalls tingsrätt.

Polisen fick i slutet av mars 2009 in en anmälan om att det låg ett dött lodjur i närheten av Edsbyn. Djuret hade skjutits och flåtts. Drygt 50 meter från djurkroppen fanns en rävfälla och i fällan hittades hår från det döda lodjuret.

Jägaren som ägde fällan nekade till brott. Däremot har han berättat att han fångat ett lodjur i fällan i februari, men att han då frisläppt djuret. Jägaren och hans bror misstänkte att någon kanske hade placerat det döda lodjuret där för att sätta dit någon av dem.

Hudiksvalls tingsrätt friar jägaren eftersom det inte fanns några spår i fällan som tyder på att lodjuret avlivats där. Tingsrätten anser att det heller inte finns något i utredningen som tyder på att den åtalade är den som dödat djuret, rapporterar Helahälsingland.

www.jagareforbundet.se

Vanvårdade grisar åt av varandra

Foto: Länsstyrelsen i Västerbotten

Hösten 2009 fick länsstyrelsen ett tips om brister i djurhållningen på en gård i Skellefteå.
Med anledning av det åkte en djurskyddshandläggare ut till gården för att genomföra en oanmäld kontroll.

Bristerna, som upptäcktes under inspektionen, var så många och stora att länsstyrelsen beslutade sig för att göra ytterligare oanmälda kontroller på samma gård samt på två andra gårdar med samma ägare.

Under de uppföljande inspektionerna upptäcktes bland annat att grisarna på gårdarna var för smutsiga och levde i miljöer med för dålig luftkvalitet. Dessutom saknades strö antingen helt eller delvis i boxarna. Därtill var liggytorna i flera boxar varken rena eller torra samtidigt som alldeles för många djur var svårt svansbitna eller skadade på andra sätt.

Av alla kontrollerade grisar var läget särskilt illa för två djur. Länsstyrelsens representant tog därför beslut att djuren skulle avlivas direkt på plats.
Ena grisen, som befann sig i en sjukbox i sällskap med två andra grisar, var svårt skadad och förlamad i bakbenen. När inspektionen genomfördes åt de två andra grisarna av det skadade djuret.

Den andra grisen, som avlivades direkt på plats, befann sig i en vanlig box. Grisen var halt och svårt svansbiten.

Med anledning av upptäcktena tillkallades en länsveterinär till platsen för att hjälpa till att bedöma de två avlivade djurens skador. Resultatet av bedömningen visade att ena griset skadats för 3-4 veckor sedan, och den andra för 4-6 veckor sedan.

När länsstyrelsen konfronterade djurägaren sa mannen att han beklagade det inträffade. Vidare förklarade han att bristerna i underhållet på gården berodde på att arbetsbelastningen varit stor under höstskörden.

När Länsstyrelsen var klar med sin samlade bedömning valde myndigheten att polisanmäla djurägaren för djurplågeri alternativt brott mot djurskyddslagen.
Nu åtalas han tillsammans med två av sina djurskötare vid Skellefteå tingsrätt för djurplågeri.
Åtalet gäller de två grisar som fick avlivas direkt på plats under länsstyrelsens inspektion.
Vanvården har bestått i att ingen av de tre nu åtalade personerna tillkallat veterinär eller låtit avliva djuren.

Källa: folkbladet.nu

Djur vanvårdas i flera år med länsstyrelsens kännedom

Polisen omhändertog i onsdags ett 70-tal nötkreatur på en gård i Hylte kommun sedan djurägaren belagts med djurförbud av länsstyrelsen.

Bakgrunden till masshämtningen är att djurskyddshandläggare från länsstyrelsen vid flera kontroller under ett par års tid hittat ”allvarliga brister” i djurhållningen på gården. Dessa har inte blivit avhjälpta trots föreläggande. Det handlar bland annat om att djurägaren skulle se till att djur som går ute efter 1 november ska ha tillgång till en ligghall.

Vid en inspektion i maj i år fanns för få ätplatser i en del av stallet. Kalvarna fick samma hö som korna. Avskärmningen mellan avdelningarna kunde utgöra en risk för djuren. Det saknades sjukbox och kalvningsbox.

Djurskyddshandläggarna fann stallbyggnaden väldigt sliten och ifrågasatte takets hållfasthet.

Ventilation bestod i fönster som kunde öppnas. Tilluftsaggregatet var odugligt på grund av all förorening, något som de tolkade som ett tydligt tecken på att det inte sker någon årlig rengöring.

Kor och kvigor bedömdes överlag vara i ”underhull”, det vill säga magra.

Dessutom befanns djurägarens hund extremt överviktig och kunde knappt resa sig. Efter beslut av länsstyrelsen avlivades hunden redan i maj.

Källa: hallandsposten.se

Djurskyddet Sverige och Jordbruksverket vill ha högre straff för djurplågeri

Det är väldigt få personer som blir dömda till fängelse för djurplågeri utan brottet leder oftast till villkorlig dom eller böter. Nu höjs röster om att straffen för djurplågeri är för låga.

En av de som vill ha hårdare straff är Rebecca Hällgren som jobbar som kammaråklagre vid Söderorts åklagarekammare.

– Personligen så tycker jag att man dömer ut för låga straff för djurplågerier. Djur är en grupp av målsäganden som inte kan berätta någonting själva. Det är en skyddslös grupp, säger Rebecca Hällgren.

Maxstraffet för djurplågeri är två års fängelse och hittills har ingen i Sverige dömts till det.

– Man kan tejpa ihop benen och hälla tändvätska på en kanin, tända på och videofilma det samtidigt. Videofilmen kommer upp i rätten och man får bara ett par månaders fängelse, säger Sven Stenson.

– Vad mer ska man göra för att nå upp till två år? fortsätter han.

En granskning som Tidningen Djurskyddet gjort av domar för djurplågeri och brott mot djurskyddslagen visar att straffet oftast är böter:

– Man utnyttjar inte dom straffskalor som finns. Man är ganska sparsam att döma ut längre brott för djurplågeri, säger Björn Dahlén djurskyddschef på Jordbruksverket.

Björn Dahlén vill att straffen höjs för djurplågeri.

– Jag anser att det är rimligt att höja maxstraffet för djurplågeribrott. Djur är till skillnad från andra egendomar kännande och tänkande individer och har ett egenvärde som bör mötas med respekt, säger Björn Dahlén.

Källa: sverigesradio.se

Fler anmäler om vanvård

Sen förra året har det kommit in 15 procent fler anmälningar om djur som vanvårdats och plågas.

Vi har kollat polisanmälningar, och sett en ökning av anmälningar om till exempel kor som står bland andra, döda kor - eller det som polisen Gunnar Vitte var med om:

– När vi kom till gården stod 30 till får i en hage och fåren var smutsiga alltså pälsen på fåren. Och det var kanske lite smala, säger Gunnar Vitte.

På gården dit polisen Gunnar Vitte kom hittades 14 får som dött för att dom inte fått tillräckligt med mat och dom hade lämnats för att ruttna och bland dom här döda fåren gick smala och härgade får.

Det har blivit allt vanligare att djur plågas eller misshandlas i Sverige. Förra året kom det in 597 anmälningar, men hittills i år har det kommit in 90 fler, 687 stycken alltså.

– Det kanske inte är så att det egentligen har ökat andelen vanvårdade djur. Utan jag tror att folk har blivit mer medvetna om hur djur ska hållas och reagerar på det, säger Kerstin Tuhkanen, djurskyddshandläggare på Länsstyrelsen.

Dessutom har ovanligt många hästar har blivit skurna med knivar i könsorganen i år. Hittills har upp mot 40 knivattacker mot hästar blivit anmälda, enligt polisen. Flest fall har polisen i Dalarna haft.

– Det är naturligtvis ett sjukligt beteende, det kan man lätt förstå, säger Sven-Åke Petters som jobbar som polis i Dalarna.

Kerstin Tuhkanen tror att fler djur misshandlats och vanvårdas beror på att djurägaren inte vet hur djuren ska behandlas. Men även pengar spelar roll.

– Om man har dåligt ställt ekonomiskt så kanske det är djuren man drar in på först. Man offrar inte sina barn utan då blir djuren utan mat, säger Kerstin Tuhkanen.

Källa: sverigesradio.se

Dräktig ko med fullgången kalv slaktats

En lantbrukare i Piteå kommun riskerar åtal efter att han skickat en dräktig ko till slakt. När kon kom till slakteriet hade den mindre än en vecka kvar till kalvning.

Händelsen härrör från den 24 juni i år när elva nötkreatur slaktades vid Norrbottensgården i Luleå. Det visade sig då att en ko var högdräktig med en fullgången kalv. Kalven hade: "helt framburna tänder, full hårrem, var 97 cm lång (hjässa till svansfäste) och vägde uppskattningsvis 45 kg".

Att skicka högdräktiga djur till slakt är att utsätta dessa för onödig stress och lidande, skriver veterinären som anmält händelsen.

Källa: pitea-tidningen.se

Sålde gård, lämnade hästar i skogen

Gårdsägaren på Vargfjället i Ljungskile sålde sitt ställe och flyttade till Skaraborg. Kvar i skogen lämnade han djur bedrövligt skick. En häst som han tog med sig till nya stället hade så långa hovar att den knappt kunde gå. Igår dömdes mannen för djurplågeri vid Lidköpings tingsrätt.

Hästen var i så dåligt skick att den fick avlivas av distriktsveterinären. Det var 2008 som det avslöjades att flera djur lämnats kvar i skogen, när mannen sålt stället och flyttat till Skaraborg. När två djurskyddsinspektörer gjorde oanmäld inspektion hos de nya ägarna till stället på Vargfjället, berättade dessa att man sett två lösa islandshästar ströva runt i skogen invid stället.

De hade förväxta hovar. En hade spräckt bakhov och båda led av svanseksem. En av dem hade fång (sjukdom som ger svår smärta i hovarna).

Än värre var läget för den varmblodshäst som mannen tagit med sig till nya stället i Skaraborg. På den var hovarna så långa att den hade svårt att gå. Hovarna hade, enligt en hovslagare i Skaraborg, inte verkats på flera år. För att avlasta smärta låg den ned med benen indragna under kroppen, när en veterinär inspekterade den. Som följd av vanvården fick hästen senare avlivas. Men hovarna hade då på ett brutalt sätt kapats med yxa av djurägaren.

Att det här fallet rullades upp berodde på att en kvinna som svarat på annonsen "kor bortskänkes" i Bohusläningen, hämtat korna och upptäckt deras abnormt förväxta klövar. Både djurskyddsinspektörer i Uddevalla, Falköping och Lidköping har varit inkopplade på fallet.

Mannen dömdes på torsdagen till 120 dagsböter á 80 kronor för djurplågeri samt till att betala en avgift på 500 kronor enligt lagen om brottsofferfond.

Källa: bohuslaningen.se

Veterinär och vd på Svenska Djurhälsovården nöjd med att förundersökning i grisskandalen läggs ner

Det tycks omöjligt att komma tillrätta med djurplågeri på svenska gårdar. Vilka förfärliga interiörer som än avslöjas försvarar företrädarna för mäktiga intresseorganisationer förhållandena. Standardförsvaret blir alltid: Svenskt djurskydd är ändå bäst i världen och svensk djurskyddslag är ändå världens strängaste.

Precis så resonerar Sten-Olof Dimander, vd för Svenska Djurhälsovården, när han (Brännpunkt 4/12) svarar på min kritik mot hur åklagaren handlagt fallet med vanvården av grisar på Blackstaby Gris.

Dimander är nöjd med åklagarens beslut att lägga ned förundersökningen och passar på att kräva aktning för Sveriges djuruppfödare: Aktivisternas bilder stämmer inte överens med hur det ser ut på svenska gårdar, Sveriges grisuppfödare ska inte skämmas för sin djurhållning.

Hur Dimander så generellt kan veta hur det ser ut på svenska gårdar är svårbegripligt. Säkert är att LRF, Svenska grisföretagare och polisen granskat Djurrättsalliansens filmer och inte hittat några manipulationer eller vinklade redigeringar av materialet. Men vad åklagaren prövat i Blackstabyärendet är inte hur stallarna verkligen ser/såg ut. Varken åklagaren eller polisen brydde sig om att besöka Blackstaby. Det åklagaren prövade var det man såg i de över två timmar långa filmerna, bilderna av vanskötta grisar och uppsvällda kadaver och djur med bölder och djupa sår – och det lidande dessa bilder visade räckte inte till för att fullfölja förundersökningen. Åklagaren fann inte ens skäl att förhöra ägaren till Blackstaby eller dennes anställda.

För mig är det obegripligt att Dimander, som är veterinär, kan vara nöjd med det beslutet och den synen på djurskydd.

Kanske kommer det sig av att Dimander – vilket han inte säger i sitt inlägg – är chef för ett bolag, Svenska Djurhälsovården, som ägs av Scan, Avelspoolen AB, och KLS Ugglarps (det sistnämnda i sin tur ägt av Danish Crown, en av Danmarks största grisproducenter).

Kanske kommer det sig också av att ägaren till Blackstaby – då filmerna visades och anmälan gjordes – var styrelseledamot av både Scan och Svenska Djurhälsovården.

Dimander avslutar sitt inlägg med en fråga: Jag frågar mig om svenska grisgårdar lägger ner verksamheten och Sveriges konsumenter endast kan välja importerat kött från länder med sämre djurskydd – har vi då gjort livet bättre för grisen?

Ett nej till det lidande djur utsattes för i Blackstaby likställs alltså med nedläggning av svenska grisgårdar. Så villigt låter sig veterinären Dimander förvandlas till marknadsförare för svensk grisindustri, också med denna industris avarter. Det är beklämmande.

JESÚS ALCALÁ

jurist och författare

Publicerad i SvD.se den 7 december 2010

Åtal mot Blackstaby läggs ner trots överväldigande bevismaterial

Det har gått ett år sedan bilderna på döda och vanskötta grisar visades och landet upprördes. Nu har åklagaren lagt ned förundersökningen. Författaren Jesús Alcalá har granskat hur det kunde ske.

Hösten 2009 släppte Djurrättsalliansen filmer som organisationen tagit inne i svenska grisstallar. I tv kunde vi då se mycket obehagliga bilder och förfärliga interiörer. Upprördheten blev stor. Jordbruksministern röt till. Likaså Jordbruksverket som i ett pressmeddelande förklarade att verket såg ”allvarligt” på det ”lidande” djuren utsatts för i stallarna (2009-11-25). Verket tänkte då främst på bilderna och rapporteringen från Blackstaby Gris AB. Obeskrivligt vanskötta grisar förvarades där i trånga strölösa boxar, döda och halvdöda grisar låg mitt bland levande bökande djur. Vi såg uppsvällda kadaver och grisar med stora bölder och djupa sår. Vi såg stressade grisar som höll på att äta upp en död artfrände.

Från grisuppfödare och andra intressenter i branschen fick man höra att så här illa är det inte, Blackstaby är ett undantagsfall, svenskt djurskydd är väldigt starkt och svenska djurskyddslagar stränga.

Stämmer det? Att djurhållningen i Blackstaby var ett undantag från den goda gris- hållning Sverige har, ett ovanligt brott mot våra hårda djurskydds regler?

Åklagaren fattade nyligen beslutet att lägga ned förundersökningen i fallet. Blir beslutet inte omprövat så är det lidande allmänheten upprördes över och Jordbruksverket dömde ut inget lidande alls. Inte i lagens mening.

Var Djurrättsalliansens filmer manipulerade? Var det inte sant det vi tv-tittare såg?

I december 2009, någon vecka efter uppståndelsen i medierna och polisanmälan mot Blackstaby, meddelade Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Sveriges grisföretagare att de skulle granska Djurrättsalliansens alla filmer. De ville veta om filmerna var manipulerade.

Det var de inte. Eller som LRF:s presschef svarar mig: ”LRF har inte kunnat avgöra om några bilder har varit manipulerade” (Mail 2010-11-16).

Också polisen har granskat filmerna men inte heller de har hittat tecken på manipulation.

Det som Djurrättsalliansen bringat i dagen är alltså – borde ha varit – tungt vägande i Blackstabyutredningen. Och läser man den tresidiga tjänsteanteckning som polisen själv gjort efter att ha sett filmer på över två timmar så är filmernas bevisvärde starkt: ”Genom hela filmen inget strö eller halm, gris som inte kan resa sig, böld på rygg, död gris, smutsiga grisar, sjuk gris, sugga med kultingar utan strö och halm, inget vatten // inget strö, gris med böld, död gris, inget vatten, sjuk gris, smutsigt, svansbitning, sjuk gris som äter avföring? // många grisar i boxar, döda kultingar” (2010-05-29).

Också Länsstyrelsen får se filmerna och slår fast att i det granskade materialet ”förekommer djurhållning som sker i strid mot gällande djurskyddslagstiftning. Sjuka och skadade djur har och/eller kan ha varit utsatta för ”onödigt lidande”. Länsstyrelsen finner det ”anmärkningsvärt” att grisar fått ligga döda under så lång tid att deras kroppar hunnit bli ”uppsvällda eller missfärgade” (2010-06-17).

Med tanke på bilderna är Länsstyrelsens yttrande tamt. Men känner man till hur länsstyrelserna brukar uttrycka sig och hur överseende de brukar vara också med allvarliga miss- förhållanden – ja, då ter sig yttrandet närmast skarpt.

Borde det inte ha räckt för åtal? Borde det åtminstone inte ha fått åklagaren att låta förhöra Blackstabys ägare eller någon av de anställda? Att konfrontera dem med filmerna? Borde inte åklagaren själv ha tagit sig tid att se filmerna?

Nej. Det åklagaren gör är att be Länsstyrelsen att utveckla de veterinärmedicinska argumenten kring ”onödigt lidande”. Han ber också en sakkunnig, stats- veterinär och adjungerad pro- fessor, att göra en ”bedömning av huruvida grisarna utifrån djurskyddslagen och anknytande författningars bestämmelser kan ha utsatts för onödigt lidande och om rimliga åtgärder har vidtagits för att undvika lidande” (2010-09-24).

Den sakkunnige ska göra sin bedömning uteslutande på grundval av filmmaterialet och på Länsstyrelsens yttrande.

Den sakkunnige tar sig, med hjälp av en kollega, an uppdraget. De två bedömer endast cirka tio minuter av de över två timmar långa filmerna. Dessa tio minuter är de sekvenser som Länsstyrelsen berört särskilt i sitt yttrande. Och av den bedömning den sakkunnige och dennes kollega gör kan man inte annat än bli förundrad.

Där Länsstyrelsen ser ”grisar med grava rörelsestörningar” ser de sakkunniga i stället en gris som ”förefaller ha ont”. Där Länsstyrelsen urskiljer ”en döende gris som ligger på sidan och rör sig knappt” så noterar den sakkunniga bara en gris som ”möjligen” inte kan resa sig och detta kan ”bero på smärta från bakbenet, men även bero på nyvakenhet”. Ser Länsstyrelsen en gris ”med stora bölder” på vänster framben och tycker Länsstyrelsen att denna gris är ”utsatt för ett onödigt lidande” så tycker de sakkunniga att ”grisen verkar ha ont i benet men uppvisar ej generell smärta”.

Slår Länsstyrelsen fast att här har man brutit mot djurskyddsreglerna, uttrycker sig de sakkunniga så här: ”brister i hanteringen av enskilda sjuka och skadade djur kan föreligga, men i de individuella fallen går det inte utifrån filmsekvenserna att till 100 procent intyga att inte rimliga åtgärder vidtagits för att undvika lidande”.

Denna sista formulering är den grund åklagaren åberopar för att lägga ned förundersökningen.

Varför valde åklagaren just de här två sakkunniga? Just de två personer som när det blåste som hårdast mot grisproducenterna valde att skriva ett öppet brev där de uttryckte sitt stora för- troende för grisproduktionen?

Åklagaren säger till mig: ”Jag sökte först Bo Algers, men han hade en längre semester” (mejl 2010-11-09).

Bo Algers är professor vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och en av de främsta experterna på området. Han är, vilket är ovanligt i dessa sammanhang, fri från bindningar till producenterna.

Algers blir förvånad när jag berättar vad åklagaren sagt. Någon åklagare har inte hört av sig till honom. Varken via telefon eller via mejl: ”Hade jag fått ett sådant meddelande att en åklagare sökte mig hade jag givetvis hört av mig till denne” (mejl 2010-11-08).

Algers har förresten sett en av Djurrättsalliansens filmer från Blackstaby. Han tvekar inte: de filmade grisarna har utsatts för vanvård.

Också Johan Beck-Friis, talesman för Sveriges Veterinärförbund, har sett filmmaterialet. Han skräder inte orden: Det här är ett grovt fall av vanvård av djur, ett lagbrott.

Djurrättsalliansens bilder resulterade i ett åtal, ett. En grisbonde i Värmland hade hållit en sugga fixerad och åtalades för brott mot djurskyddslagen. Nyligen meddelades den friande domen.

För Sveriges grisbönder är det alltså fritt fram. Det sätt på vilket grisar behandlas är helt och hållet lagligt.

JESÚS ALCALÁ

jurist och författare

Publicerad på SvD.se, den 1 december 2010

30-tal vanvårdade kor hittat hos bonde som tidigare har dömts för brott mot djurskyddslagen

En bonde utanför Lidköping har åtalats för djurplågeri sedan djurskyddsinspektören funnit en fläkt ko som hade legat på golvet i tre dagar utan att kunna ställa sig upp, skriver Nya Lidköpings-Tidningen.

Den oanmälda kontrollen skedde i september efter att länsstyrelsen gjort flera påpekanden av djurhållningen. Inspektören fann den fläkta kon i en ladugårdsgång, där den enligt bonden hade legat i tre dagar. Den avlivades senare samma dag.

Den fläkta kon hade i likhet med ett 30-tal andra kor förvuxna klövar, vilket är vanligt på kor som fläker sig. Fläkning innebär att det sker en muskelbristning i ryggen, låret eller benet på djuret, uppger NLT.

Bonden nekar till djurplågeri. Han hänvisar till att han i det längsta hade låtit kon stå i fläkband och att han gav den foder och vatten när den låg ned.

I åtalet konstateras också att korna inte hade släppts ut på bete. Bondens förklaring är att utgången ur ladugården blockerades av en gödselhög som han inte kunde köra undan eftersom hans gödselspridare var trasig och att han inte hade pengar till att ersätta eller reparera den.

Den åtalade bonden är tidigare dömd för brott mot djurskyddslagen.

Källa: skogsland.com

Vänvård känt hos myndigheter sedan 2007, 10 katter avlivas

Det var efter en anmälan som en djurskyddsinspektör och länsveterinären besökte fastigheten i Mjölby den 19 februari 2009. Enligt anmälan skulle den 41-åriga djurägaren inte ha vistats i huset under en veckas tid. Genom fönstren kunde länsstyrelsens personal se tre smutsiga och jamande katter. Rummen var totalt nedsölade med avföring.

Väl inne i huset möttes inspektörerna av en vidrig syn. Inne i bostaden rådde "totalt kaos". Samtliga rum var fulla av avföring, diarrépölar och urin. Det gick inte att sätta ned fötterna på golvet utan att trampa i avföring. De kattlådor som var utplacerade i bostaden var överfulla och stanken var "enorm".

Flera av katterna - totalt tolv stycken - var väldigt skygga. De katter som gick att undersöka var toviga, smutsiga och magra. En grå ungkatt var så geggig i ögonen att den inte kunde se och därför vinglade fram när den gick. Katterna saknade dessutom vatten och drack intensivt när de väl fick vätska.

Då situationen för katterna var så katastrofal gjordes ett omedelbart omhändertagande nästa dag. Tio av de tolv katterna var i ett så dåligt skick att de avlivades.

Besöket i februari förra året var långt i från det första som myndigheterna hade gjort. Vid upprepade tillfällen hade företrädare för Mjölby kommun inspekterat djurhållningen och påpekat bristerna för djurägaren. Hon hade vid flera tillfällen förelagts att förbättra katternas situation - men inget hände.

I förhör har den 41-åriga kvinnan förklarat att hon förlorade kontrollen över djurhållningen. Vid ett tillfälle hade hon mellan 25 och 30 katter men saknade ork och ekonomiska resurser att göra något åt situationen. 41-åringen hävdar dock att hon har gjort så gott hon kunnat och vill inte ta ställning till om hon gjort sig skyldig till djurplågeri.

Kammaråklagare Benita William anser sig kunna bevisa att vanvården har pågått under lång tid, från september 2007 till februari 2009. I en tidigare dom har förvaltningsrätten i Linköping beslutat att kvinnan inte längre får ha katter.