Länsveterinär anser att djurskyddslagen inte alltid behöver följas

Insändare i HelaGotland.se, den 4 april 2011

Det finns många hästar på Gotland. Tyvärr har inte alla kvalité på sina liv. Ett fall jag sett har speciellt väckt mitt intresse.

Det handlar om en liten raggig ponny (som visserligen har en hästkompis) som vinter efter vinter trampar runt i en liten lortig paddock med både det ena och det andra i. Dike, jordhögar etcetera.

Tydligen går hästarna på lösdrift. Hästarna får aldrig komma inomhus mer än i ett skjul. Detta är i och för sig positivt. Men ett skjul på en lerplätt utan träd kan aldrig tillgodose kraven som finns i djurskyddslagen. Lerplätten hästarna går på klarar heller inte av att uppfylla kraven som finns i djurskyddslagen om att hästar skall kunna röra sig i alla sina gångarter, samt att djurens miljö främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.

Hästarna får ingen uppmärksamhet i övrigt som kan väga upp dessa brister. Hästarna står där dom står. Vi är några stycken som hållit ett vakande öga innan anmälan till Djurskyddsinspektör gjordes. Det är viktigt att ha fakta innan en anmälan. Droppen som fick bägaren att rinna över var när den lilla ponnyn stängdes in i skjulet. Idag har den stått där i cirka fem veckor i kyla, drag och fukt utan att ha möjlighet att röra sig.

Djurskyddsinspektören och Länsveterinären säger att detta beror på att ponnyn är sjuk. Att det är därför ponnyn är instängd i skjulet. Detta finner jag MYCKET märkligt. Vilken sjukdom än ponnyn må ha så lär den inte botas av kyla och drag.

I djurskyddslagen står det tydligt att det ska finns sjukboxar, även till hästar på lösdrift, som går att värmas upp eller motsvarande.

Tilläggas ska också att sjukboxen ska ha en torr och bekväm ströbädd. En häst ska inte bli vare sig kall efter fuktig av att lägga sig ner på en ströbädd. Och hästen ska alltid ges möjligheten att välja själv om den vill lägga sig ner eller inte.

Jag är otroligt besviken på Länsveterinären att hon låter detta pågå.

Förut när hon arbetade som vanlig veterinär hyste jag stor respekt för hennes arbete. Hon hade skinn på näsan och såg då till djurens bästa. Inget annat. Vid ett tillfälle när jag ringde henne för att min egen ponny var sjuk, var det första hon sa till mig i telefon "att jag skulle ställa ponnyn i box och se till att hålla den varm med ett täcke". Självklart hade jag redan gjort detta, men det kunde hon inte veta. För dessa ord vann hon min respekt!

Något har hänt sedan dess. Djurens bästa och att följa djurskyddslagen, som ändå är snålt tilltagen, verkar inte vara viktigt längre.

När hon i ett telefonsamtal sa till mig att djurskyddslagen inte alltid behöver följas blev jag heligt förbannad. Länsveterinären jämställde djurskyddslagen med en brandkårsutryckning. Som hon sa "brandbilar bryter mot lagen ibland när dom kör för fort" Jag blev ställd för jag kunde inte tro mina öron. Nu har det gått ett par timmar sedan detta samtal och jag börjar återfå fattningen.

Så nu kan jag säga: Brandbilar bryter INTE mot lagen. Dom FÅR LOV att köra fort då för dom räddar liv.

Det är något som även Länsveterinär och Djurskyddsinspektörer borde ägna sig åt. Att rädda liv. Och att följa den djurskyddslag vi har i Sverige oavsett VEM som råkar äga djuren ifråga. Istället för att själva hitta på lite som dom vill om NÄR en lag ska följas eller ignoreras.